Råd när du vill starta ett nätverk!
Inventera vilka som skall ingå i nätverket. Nätverk enligt Karlstadmodellen är det familjen/enskilde som bestämmer vilka som skall vara med. Sedan bjuder man in till en första träff. Viktigt är att alla som är med i Nätverket skall av egen fri vilja vara med. Bestäm hur ofta ni vill träffas. Till att börja med kan det vara bra att ha en Handledare i Karlstadmodellen med. Du kan hitta alla handledare som finns på www.karlstadmodellen.se
Att jobba i nätverk är jättebra nu vet alla vad vi skall jobba med till nästa gång. Tydliga mål och utvärdering är viktiga redskap.
vill du ha mera information kontakta mamma margareta.hallner@comhem.se
Visste du att under mina 12 år har vi haft kontakt med alla dessa personer?
Mamma och pappa blir lite trötta på alla olika yrkeskategorier.
Elva olika logopeder
Sju olika specialpedagoger
Tretton olika sjukgymnaster
Femton olika arbetsterapeuter
Fem sjuksköterskor
Fem psykologer
En läkare (som är den enda som inte har bytts ut)
Dessutom har fem olika kuratorer varit i kontakt med mamma och pappa.
Totalt 62 olika personer
Sedan kan ni lägga till alla andra personer som Moa har kontakt med övriga
inom Landstinget
Två ortopeder
Fem ögonläkare
Fem öronläkare
Fyra ortoptist
(undersöker och behandlar du patienter som skelar)
16 personer
Hos BVC
har vi under 5 år haft kontakt med
Tio läkare
Fem barnsköterskor
Åtta sjuksköterskor
22 personer
Just nu är det bara 100 kontakter vi haft hos Landstinget Västmanland.
Lägger man då till alla kontakter på kommunen, Försäkringskassan och andra myndigheter så blir siffran över 200 olika kontakter.
Vi får idag mer stöd av andra föräldrar än från Landstinget.
Tack till alla föräldrar, ni är guld värda både som stöd och inspiration!
Vi har inte så mycket kontakt med Habiliteringen och det beror mest på att den personal som ska ge oss råd och stöd (som det så vackert heter) inte finns, då de flesta med den kompetensen har flytt fältet! Därmed inget ont sagt om den personal som finns kvar, för ni gör ert jobb jättebra.
Landstinget måste lära sig att vara mer rädd om sin personal och inte hålla på att omorganisera sig hela tiden.
Tänk om det fanns alternativa habiliteringar i länet så skulle säkert det bli högre kvalitet på dom som finns.
Eller man kanske skulle byta län vi har hört att i Uppsala är det bättre.
